solskeniblick

Jag har inte följt årets Lets Dance men dock sett något enstaka avsnitt, varav lite av gårdagens, och måste bara säga att helt rätt person vann.  Laila må vara duktig men hade hon vunnit hade det varit orättvist tycker jag, med tanke på att hon både gått i skola för samt varit lärare för dans tidigare.  Go världens starkaste man!  De var dessutom det charmigare paret tyckte jag!!!

De har gjort en "ekologisk" telefon som laddas m.h.a. solenergi!  Bra utveckling!
Läs mer här!  Så här ser den ut!  Den kallas för "the blue earth dream", är gjort av återvunnen plast (en produkt som heter PCM, som görs från vattenflaskor), och har solpanelern på telefonens baksida.
Snygg tycker jag!

Det är så bra med plateaun för då kan man ha högre skor (effekten av förlängda ben) utan att behöva kämpa i så höga klackar!  Annars får jag så ont!

Klacken blir på dessa 85 cm...  Finns i tre olika färger/varianter, men jag gillar de till vänster bäst.

www.gucci.com

Dessa är ju riktigt coola - hur långa ben får man inte i dem tror ni?!??  Riktigt galna dock - riske för att vricka foten är hög!

www.gucci.com

Det var ett tag sedan jag skrev nu, minst sagt.  Men här kommer något litet inlägg.  Har varit lite rörigt sista månaderna så energin för bloggande har inte funnits där.  Senaste två veckorna har jag dessutom inte haft något internet (och det är inte uppe ännu) så det försvårar naturligtvs det hela! =)

Hoppas även att en tidigare så trogen läsare hittar tillbaka hit...

Jag vill idag citera ett stycke ur en bok vid namn Watching the tree, skriven av Adeline Yen Mah (2001, HarperCollinsPublishers, London):

          "Perhaps it is this belief that no state is permanent but that the pace of change cannot be forced that gives us Chinese our forbearance.  I remember being shocked and saddened by my aunt's poverty and dismal surroundings when I visited her in Shanghai in 1979.  She had been driven out of her home by Red Guards during the Cultural Revolution in 1966 and was forced to live in one small room in a neighbour's house.  When I invited her out to lunch, she asked permission to take a bath in our hotel room.  She was in the bathroom for so long that I went in to check on her.  I found her luxuriating in the tub staring at the ceiling.  'Are you all right?' I asked.  'You have no idea,' she answered, 'how delicious it feels to lie in warm water like this unless you have been deprived of a proper bath for thirteen years.  It feels so good that it was almost worth the deprivation to have this hour of bliss.'  Then she added, 'Things are bound to change for the better now.  This too will pass.  I must not despair when life gets too hard nor be to complacent when I'm too comfortable.'
          (pages 23-24).

Sov gott!